Så var jag gräsänka igen.

Och varför känns det alltid jobbigare när han är borta för att han är någon annanstans än när han är borta för att han är hemma hos sig? Är det avståndet som känns eller? Nu är han borta en natt och det är ju inte mer än vad som normalt sett inträffar flera gånger i veckan för att han är hemma hos sig. Tönt man är. Men men, jag ska inte klaga. Jag har ju lyckats komma över ett par av mina dåliga sidor, som jag har tyckt varit jobbiga, hittills i alla fall, tack vare honom. Och jag kan säga att det kändes mycket lättare när han åkte idag än vad det hade gjort för ett tag sen, på grund av mina nojjor (ja, jag har faktiskt såna). Som jag inte tänker avslöja. Om det inte är någon som frågar rakt ut. Då kanske jag berättar.