Ronja är en kräkis och jag vet inte varför. Verkar som att illamående går i släkten i den här familjen. Men men, så länge hon går runt och viftar på svansen så gör det väl inget, får fråga veterinären på torsdag när jag ändå ska dit.
Och nu är jag lugn igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar