Lycklig.

Helgen har varit konstig. Jag har inte mått särskilt bra, rent fysiskt. Men resten har stundvis varit helt underbart. Ni vet, när man skulle vilja frysa ögonblicket och leva i det resten av evigheten. Inget omvälvande stort utan bara fina men ändå fullt hanterbara ögonblick. Tack för att du kom hit i lördags Marcus.

Och så förstås en uppdatering från morsa-fronten: Ronja hoppade upp i soffan direkt från golvet idag. Hon börjar bli stor, vår lilla bebis. Hon har inte gjort om det men jag ska testa att ta bort "trappan" en sväng och se om hon vågar igen. Snuttan... :)

En timma senare: Nej. Hon vill inte. Inte ens när jag lockar med godis kan hon förstå hur hon ska komma upp. Hon sträcker sig bara upp och gnyr. Studsar inte ens. Suck.