Telefonterror

Och såhär blev det med den här dagen. Vem är förvånad?
Jag tänkte sova en liten stund innan jag skulle sätta igång och skriva på hemtentan. So far so good. Jag lägger mig, somnar inte på en halvis eller så. Somnar. Telefonen ringer. Det är förra bagaren på jobbet, trevligt. Har inte pratat med henne på länge så det var kul. Hon vill att jag snor receptet på cheesecake från jobbet. Klart jag går med på det. Lägger på. Chefen ringer. Kan jag jobba på fredag? Klart jag kan. Spelar roll att tentan ska in då. Jag får väl göra den idag och på torsdag. Skit i att sova, bäst att sätta sig och börja skriva med en gång. Chefen ringer igen. Kan jag komma in och jobba på stört? Det var visst mycket folk (vilket jag sa till henne en minut tidigare på telefon att det skulle bli, sommarlunchrusningen liksom). Javisst, det är klart jag kan komma in och jobba en timme eller två. Eller fyra. Nu är jag hemma. Och jag har inte pluggat mer idag. Och jag har inte vilat mer idag. Så det logiska är förstås att utnyttja bloggen till att gnälla av sig lite.

Ringer telefonen mer idag så svarar jag inte.