Söndagmorgon i soffan.

Klockan är inte ens åtta och jag är uppe. Gick och lade mig vid tio igår kväll, precis efter vi käkat klart middagen, för då var jag så trött att jag höll på att stupa. Nu i morse vaknade jag med en tanke i huvudet, en frågeställning till min uppsats vilken kan locka igång en väldigt intressant diskussion. Hoppas jag (klart den kan, det är ju jag som ska diskutera den...). Marcus ligger och sover och är så fin. Härifrån soffan ser man bara ett lurvigt huvud sticka upp. Och små tår i andra änden. Ska nog krypa ner igen. Vi ska ju inte upp förrän nio egentligen, enligt överenskommelse. Åh, min min min min min.