Synd om mig på riktigt

Okej, nu är det faktiskt riktigt riktigt synd om mig, på riktigt. Vaknade med nackspärr igår och det gjorde ju för jävligt ont, så som det gör, men man är ju inte den som bangar så jag kom iväg till skolan och så och det gick ju helt okej. Idag är det värre. Vaknade inatt vid halv fyra när senaste värktabletten slutat verka och hade panik över att det gjorde helt otroligt ont plus att det var svårt att andas då det onda spridit sig till överarmarna och bröstkorgen, kändes mer eller mindre som att jag blivit förlamad. Fick väcka Marcus så han kunde hjälpa mig upp så jag kunde sätta mig i soffan elefantmannen-style och vänta på att nästa värktablett skulle kicka in. Hemskt. Insåg där på i morse att det vore dumt att försöka ge sig ut och köra så nu betalar jag glatt 120 spänn dygnet tills jag är körbar, förhoppningsvis imorgon. Och så kommer jag att missa semlor i år också. Tänker inte ge mig ut på jakt och jag vägrar att årets enda semla ska komma från seven eleven. Så, någon som känner sig som en sann människovän som har lust att svänga förbi söder med konditorisemlor och smärtstillande värda namnet? Ingen?