Bebis?

Har hängt med Emelie idag. En hårfärgningsdejt drog ut till en heldag. Mycket trevligt, det är så sällan vi har tid att träffas och umgås ordentligt och bara sitta och pladdra utan tider att passa eller massa annat i skallen. Det blev mycket prat om barn (ingen anledning till oro, barn står inte på min agenda på ännu ett tag...). Sällan man pratar om sånt. Det kommer ju inte upp helt naturligt som samtalsämne oftast och när det väl gör det sitter man (läs: jag) mest och skruvar på sig, då förväntningarna på vad jag ska ha för inställning till det hela (åt båda hållen) mest gör mig obekväm. Men nu satt vi och pratade om det. Det är skönt med Emelie, för jag kan säga vad jag tycker och tänker utan att behöva försvara varken det ena eller det andra eller förklara bort (men alltså jag vill ju inte ha barn nu) eller vara dubbel ("nä barn är nog inget för mig" plus hemlighetsfullt leende). Det verkar som att det börjar närma sig för henne och hennes T. Och då vill jag vara beredd. Jag vet, jag blir inte moster på riktigt, men så nära jag kan bli utan att Anna skaffar barn (jo, jag är redan moster (och faster) men jag har inga starka band till mina äldre syskons barn då vi ses så sällan). Just det att det faktiskt skulle påverka mig också. Det är konstigt. Hur ofta händer saker som man varken har grepp om eller erfarenhet av? Vi får väl se...