Och så har jag en dålig hårdag.

Blev lite seg start igår och hann inte med det jag hade velat. Spelade egentligen inte så stor roll men jag kan ändå inte låta bli att bli irriterad på mig själv över att jag alltid ska göra saker så komplicerade. Det är väl bara att göra tycker jag? Men det är väl så, mina dåliga sidor (bland andra) stavas oambitiös, oengagerad och lat. Inget man skulle erkänna under en arbetsintervju direkt, då skulle det översättas till grundlig. Men, nya tag idag. På att-göra-listan står träna (vilket jag ska göra om femtonminuterenkvart sådär), jobba (vilket jag ska göra efter gymmet), städa toan (vilket jag ska göra när jag kommer hem igen) och plocka fram skolgrejer. Plocka fram. Jag lovar inget mer. Jag ska försöka sniffa lite på dem, bläddra lite i dem och tycka en grej eller två om dem. Tänkandet lovar jag inget om. Förhoppningsvis regnar motivationen över mig när jag väl plockat fram, men jag vill inte känna någon press (och det är därför jag aldrig får saker gjorda...). Men eftersom denna vecka är närmast lika fullbokad som förra veckan vore det ju bra att komma igång. Och göra lite varje dag. Komma in i tänket och beta av det tidskrävande (inte hjärnkrävande) robotgörat. Och sluta förstöra för mig själv genom att tro att man kan trycka på paus och få tiden att sluta gå.