Bluäh

Har mått illa nu i två dagar. Tycker inte om det. Det är ju helt värdelöst att bli sjuk nu (eller, att bli sjuk överhuvudtaget någon gång alls) och jag blir så ömklig och gnällig när jag är sjuk så jag känner mig inte rolig alls. Har lite svårt att äta också så allt mellan tuttarna och fittan är en enda röra. Men nej, jag tror inte att jag är gravid. Det var det första min mor frågade. Så blir det när man har fast förhållande och kommer över en viss ålder. Då är man gravid så fort det rör sig i magen. Oavsett hur många andra åkommor som egentligen är mer troliga. Plus att frågan alltid ställs med en glimt av hopp i ögonen (i alla fall när det gäller mina föräldrar) som man känner sig lite hemsk när man släcker. Konstigt. De har ju redan så många barnbarn.

Ja ja, träffade min käre bror idag som snabbast. Eller, jag väckte upp honom från bakfyllekoman och körde iväg honom (och mig själv) till pizza hut där jag moffade i mig första ordentliga måltiden på över ett dygn. Sen mådde jag fortfarande illa. Palla lagom liksom. Så jävla Svensson. Snäll bror som bjöd i alla fall. Gulleplutt.

Nu ska jag återgå till soffan och ligga och klämma mig på magen och gny till mord i sinnet. Har karlfritt hemma idag. Får se om han kommer inramlandes någon okristlig tid inatt eller om jag ringer och lockar hit honom med skjuts imorgon. Han är så fin. Och nu har vi varit tillsammans i ett år. Och jag är så kär och lycklig. Och jag vill aldrig vara med någon annan.

Just det, gny i soffan var det.